|
Generationer av ungdomar i Lund har kämpat för rätten till kulturövningar på egna villkor. Vårt samarbete med dessa ca 50 aktiva föreningsmedlemmar från 14 år, med grönt hår, och uppåt fördjupades till en märklig process med ca 100 möten enbart under byggritningsåret.
Huset var i kaos. Ständigt om- och tillbyggt, övergivet, brunnet och vattenskadat liknade det mest en stämningsfull grupp av byggnadsdelar. När väl den etablerade byggprocessen tog över och den nymornade oficiella välviljan styrde mot ett välkammat resultat lät kampens villkor och huset självt inspirera till läsbart uttryck. Föränderlig användning genom enkla åtgärder hellre än väggflyttning styrde planlösningar. Nya och gamla byggnadsdelar möts under öppet redovisad dramatik. Trapphus, fönsterhål, lastkajer och installationer dyker upp i "fria" konstellationer. Två runda hål efter mjölktankar blir till huvudentré, fragment av kakelfält, konturer av rivna delar och kvarlämnade beslag ger ekon och stämningar snarare än korrekt antikvarisk dokumentation. Samtidigt kämpade vi hårt för klarhet i rumsupplevelser och rörelsemönster.
De som länge kämpat för sitt hus har tagit det i besittning. Huset sjuder av liv och är i ständig förändring. Att de därmed berikar husets eget språk är ett talande betyg åt Mejeriets sätt att bli till, en estetik i motståndets tecken.
|
